Rickard

Rickard Rydell föddes in i en motorsportfamilj. Pappa Roger tävlade i rally i sin ungdom och Rickards storebror Jens körde gokart.
”Det var naturligt för mig att prova på gokart även om jag höll på med andra idrotter. På den tiden var det åldersgräns på 10 år för att få tävla men jag tränade ett år innan första tävlingen.”
Resultatmässigt gick det bra och som 16- och 17-åring tog Rickard SM-titeln i Klass A 100cc, dåtidens karriärklass.
”Egentligen hade jag inte så stora planer på att fortsätta inom motorsporten men pappa kom i kontakt med Picko Troberg som blev min manager. Utan Pickos arbete med team och sponsorer hade det aldrig blivit någon racingkarriär för mig.”
Picko placerade Rickard i sitt Formel 3-stall 1986. Att gå från karting till F3 var ett stort steg. Före sitt första race hade Rickard aldrig ens sett en riktig biltävling. Säsongen blev ett läroår men snart skulle det bli bättre. 1987 kom han tvåa i SM och 1988 var Rickard på väg mot guldet när han bröt i finalen och fick nöja sig med silver.

Efter tre säsonger på hemmaplan tog Picko sin adept till Eddie Jordan Racing i den brittiska Formel 3-serien 1989. Mästerskapet vanns av australiensaren David Brabham, som Rydell 18 år senare skulle dela bil med i Le Mans 24-timmars.
”Eddie Jordan har kanske inte det bästa ryktet men han var alltid sjyst mot oss och vi kom bra överens. I F3-mästerskapet blev jag fyra och bästa Reynard-förare. Bland konkurrenterna fanns även Mika Häkkinen. Resultaten det här året, som inkluderade pole position i Macau GP, la grunden till en lång proffskarriär.”
1990 körde Rickard i den brittiska Formel 3000-serien och slutade fyra, men säsongen innebar också mycket annan körning. Han gjorde sin första start i Le Mans 24-timmars och tävlade dessutom i Japan, för första gången som betald förare. I det japanska sportvagnsmästerskapet delade han bil med Johnny Herbert, men även Bob Wollek och Eddie Irvine.
”Toyota kontaktade mig och jag körde fyra race i japansk F3 och dessutom blev det fyra lopp i Grupp C. Sportvagnarna i Grupp C var otroligt snabba och i kvalet på Fuji körde jag 364 km/h med en Porsche 962.”
Som anställd av Toyota fick han uppdraget att köra TOM’S egenutvecklade F3:a i den brittiska serien. Just 1991 anses vara ett av de bästa åren i mästerskapets historia med förare som Gil de Ferran, David Coulthard och Rubens Barichello­. TOM’S chassi var mycket bra, men effekten i motorn räckte inte till. Det blev bara en seger, i premiären, och en sjätteplats totalt i mästerskapet.

De två kommande åren tävlade Rickard för TOM’S i det japanska F3-mästerskapet och slutade trea 1992 och tvåa 1993. Vid den tiden var det populärt för européer att tävla i Japan. Mika Salo, Eddie Irvine och Tom Kristensen var några av de som Rickard körde mot, men också kanadensaren Jacques Villeneuve. Dessutom blev det några tävlingar i Formel Nippon, japans motsvarighet till Formel 3000, som teamkompis till Irvine.
”Det var däckkrig i Formel Nippon och de tiderna vi gjorde på Suzuka hade räckt till en 15:e plats på griden till Formel 1-racet 1992.”
1992 nådde Rydell sin dittills största framgång när han segrade i Macau Grand Prix. Tävlingen var FIA World Cup för Formel 3 och räknades därmed som inofficiella VM. Rickard var på väg att upprepa framgången 1993 när en sten slog sönder en kylare. I ledning hann han dock sätta ett varvrekord som stod sig länge.
”Efter segern i Macau hade vi ett erbjudande att köra Formel 1 för Jordan 1993. För det behövdes en hel del pengar, men vi förde i alla fall diskussioner. Intresset för F1 var ganska svalt i Sverige, tävlingarna sändes inte ens på tv.”
Trots att Jordan-styrningen gick om intet var siktet fortsatt inställt på Formel 1.
”Inför 1994 hade jag muntligt gjort klart med ett Formel Nippon-team, nyligen hade Eddie Irvine tagit klivet till F1 via den serien. Hälsoproblem med en kollapsad lunga fick mig att tänka om när jag fick ett intressant erbjudande …”

Det var Tom Walkinshaw som erbjöd Rickard att tävla med Volvo i det brittiska standardvagnsmästerskapet BTCC. Volvo var tillbaka i tävlingssammanhang och de hade engagerat brittiska toppteamet Tom Walkinshaw Racing, TWR, för att driva ett två bilar.
”När jag skrev på för TWR visste jag inte att vi skulle tävla med en kombi. Bilvalet var ett smart drag då det ändå var ett läroår.”
Första säsongen, 1994, var ingen resultatmässig framgång men PR-racet vann Volvo. Till andra året kom teamet mer förberedda och Rickard satte nytt kvalrekord med 13 pole av 25 möjliga. Tyvärr blev det bara fyra segrar då många placeringar förlorades med långsamma starter. Genom tv-programmet Race i SVT, som sände BTCC i sammandrag och nådde en stor publik, blev också Rickard Rydell ett känt namn i Sverige.
Höjdpunkten under BTCC-åren var mästerskapssegern 1998. Åtta biltillverkare satsade stort och konkurrensen var enorm. Säsongen kröntes med seger i Australiens klassiska standardvagnslopp Bathurst 1000.
I slutet på 1999 drog sig Volvo ur BTCC. Rickard hade dock kontrakt för ytterligare två säsonger och lånades ut till Ford, som nu ägde Volvo, under säsongen 2000. Det blev också Rickards sista år i mästerskapet. Åren i Storbritannien var framgångsrika med totalplaceringarna 14-3-3-4-1-3-3 mellan 1994 och 2000. Totalt tog Rickard 21 segrar och 47 pole positions.
”Det var väldigt roliga år i BTCC! Själv lärde jag mig också mycket av att arbeta med professionella team som TWR och Prodrive. Att vara med och utveckla en bil är kul och har blivit en av mina styrkor som racerförare.”

När Volvo och Ford lämnat BTCC dök det upp nya uppgifter för Rickard. 2001 blev lite av ett mellanår med utveckling av Volvo S60 för ett nytt ETCC-reglemente. Det var Prodrive som fått uppdraget men det mesta av Rickards tid gick till ett annat projekt hos samma företag – en Ferrari 550 för GT-racing. Förutom omfattande tester blev det fem lopp i FIA GT, varav två segrar. Med samma bil kom Rickard att köra ett Sebring 12-timmars och två Le Mans 24-timmars.
I första Le Mans-försöket med Ferrarin 2002 ledde Rickard tillsammans med Alain Menu och Peter Kox GTS-klassen med två varv när de tvingades bryta halvvägs in i loppet.
Desto bättre gick det två år senare, den här gången tillsammans med Darren Turner och rallyvärldsmästaren Colin McRae (1968-2007).
”Vi blev trea till slut och var mer konkurrenskraftiga än vi trodde. Darren satte snabbaste varv i klassen och jag var näst snabbast så farten att vinna fanns. Colin gjorde ett jättebra jobb och var inte långt efter tidsmässigt. Han sa att det var det hårdaste han gjort, värre än Paris-Dakar.”

Volvo återkom på racerbanorna i ETCC 2002. Säsongen var lovande och resulterade i åtta pallplatser samt en pole position. Sent på hösten drog sig Volvo plötsligt ur ETCC och lät det italienska privatteamet ART Engineering driva bilarna 2003. Rickard hade ett år kvar på sitt Volvo-kontrakt och valde att följa med trots erbjudande från Opel i DTM.
Säsongen med ART Engineering blir inte vad Rickard hoppats på. Bilarna från BMW och Alfa Romeo utvecklades snabbt och det var svårt att hänga med i Volvon. Samma år körde Rickard också två race i Australien med Ford i V8 Supercars där han delade bil med Paul Radisich.
”Det var jättekul att få komma tillbaka till Bathurst. Vid målgång, efter 6,5 timmars körning, var vi inte långt efter vinnarna.”
Kontraktet med Volvo gick ut och det blev en lång vinter i väntan på säsongen 2004. Rickard testade framgångsrikt för Alfa Romeo men fick ingen plats hos italienarna. Istället blev det SEAT, med några veckor kvar till ETCC-premiären.

SEAT skulle precis börja sin andra racingsäsong när Rickard kom in i teamet. Trots det skulle det bli en bra säsong. På hösten tog Rickard sin och SEAT:s första seger i ETCC på Oschersleben. Innan dess tog han sin första seger i STCC vid ett inhopp på Mantorp Park.
Säsongen 2005 fick ETCC VM-status och bytte namn till WTCC. På Silverstone tog Rickard märkets första seger i ett racinglopp med VM-status.
”Jag kände redan i första racet att bilen var tillräckligt snabb för att kunna vinna i det andra. I race två låg jag bakom Andy Priaulx och väntade på att sätta in en attack när hans däck började tappa. Även om han inte hade fått punktering hade jag kunnat köra om honom.”
Året därpå satsade SEAT stort med sex bilar. Rickard kvalade bäst av alla i mästerskapet men tog ingen seger. Det var ingen bra säsong, kantad av påkörningar och havererade motorer. Trots det hade han chans på VM-titeln vid finalen.

Beskedet från SEAT om 2007 drog ut på tiden och Rickard skrev istället på för Aston Martin som gjorde en fabrikssatsning på Le Mans 24-timmars. Teamet genomförde omfattande försäsongstester där Rickard hade en nyckelroll. I tävlingen blev det en tuff fight med konkurrenterna i den jämna GT1-klassen. Efter ett dygns körning stod förarna i bil nummer 009 ­– Rickard Rydell, Darren Turner och David Brabham – som segrare i klassen och femma totalt.
”Vi var länge åtta bilar som gjorde upp om segern i GT1-klassen, det var rena kvaltempot under tävlingens första 18 timmar. Att få kliva överst på pallen inför ett helt folkhav var en fantastisk upplevelse.”
Några veckor senare fick Rickard hoppa in i Chevrolets fabriksteam när WTCC gästade Anderstorp, en helg som resulterade i en seger på hemmaplan.
Säsongen avslutades med ett nytt inhopp i WTCC. Den här gången för SEAT Sport i Macau och strax därefter tillkännagavs det att han skrivit på ett tvåårskontrakt med teamet.
SEAT tävlade nu med en dieseldriven Leon och Rickard bidrog till två VM-titlar i märkesmästerskapet. När SEAT drog tillbaka sitt fabriksteam från WTCC efter säsongen 2009, valde Rickard att tillfälligt lämna racingen och bli expertkommentator i tv.

Under sitt sabbatsår kallades Rickard in att hjälpa Chevrolets STCC-team med bilens inställningar.
”Körningen gick väldigt bra och RML hade gjort ett fint jobb med konstruktionen av bilen. Den var kul att köra och hade de egenskaperna jag gillar hos en touringcar.”
Det blev två år i STCC tillsammans med det svenska Chevrolet-teamet. 2011 vann Rickard mästerskapet och året därpå slutade han tvåa.
”Det var häftigt att köra ett mästerskap i Sverige för första gången sedan 1988 och givetvis roligt att vinna ett år när konkurrensen var så hård.”
Efter STCC-åren väntade ett nytt uppehåll med enstaka inhopp. Under våren 2014 presenterade Honda Racing Team Sweden sin WTCC-satsning på säsongen 2015 med Rickard Rydell som förare.